Brygga kaffe & väcka folk.
Det finns två saker som jag inte tycker om att folk ber mig att göra på morgonen. Brygga kaffe och väcka någon!
Brygga kaffe: Nej. För jag har annat att göra på morgonen. Mitt hår blir inte fabulous av sig självt!
Och så det här med att väcka folk.
Och då menar jag när din sambo (eller någon annan) kvällen innan ber dig att "hjälpa dem upp imorgon".
Brygga kaffe: Nej. För jag har annat att göra på morgonen. Mitt hår blir inte fabulous av sig självt!
Och så det här med att väcka folk.
Och då menar jag när din sambo (eller någon annan) kvällen innan ber dig att "hjälpa dem upp imorgon".
Hatar det.
För tänk på det! Det är ALDRIG en morgonpigg människa som ber dig om det! Typiska drag för en person som ber om väckning är följande:
För tänk på det! Det är ALDRIG en morgonpigg människa som ber dig om det! Typiska drag för en person som ber om väckning är följande:
- Går och lägger sig för sent, trots vetskapen att det kommer bli tufft att vakna morgonen efter.
- Vaknar aldrig av väckarklockan, utan låter den väsnas tills någon annan vaknar!
- "Ge mig 3 minuter till", och somnar om!
- Ber om att du kan förbereda något (TEX. BRYGGA KAFFE!) så att hen kan snooza en stund till!
- Man kallar på personen 5 gånger, utan respons, tills man SKRIKER en sjätte gång, varpå personen surt svarar "JA, jag ÄR vaken!!"
- "Jag är uppe!" (ergo: ligger kvar i sängen, med stängda ögon, men vid medvetande).
Och när de går upp är de på fruktansvärt bra humör, för de har ju fått sova ut och haft beställd väckning och hela skiten - medan du står i badrummet och smetar på mascara som du, i ett parallellt universum, redan skulle varit klar med om du hade gett fan i att agera butler!! Men Emma, överreagerar inte du nu? Nej, det gör jag inte. För jag är ingen morgonpigg människa heller direkt. Jag gillar inte att vakna av ljudet från helvetet, gå upp och göra mig redo inför en stressig dag på jobbet. Nej, jag skuttar inte upp ur sängen, drar undan gardinerna, låter solen skina in i rummet, samtidigt som jag sjunger i kapp med en jäkla förbiflygande fågel! Men jag går upp när klockan ringer! För jag vet att jag måste! För jag har en tid att passa. Det stör mig att jag ska ha ansvaret över att en annan människa också ska komma i tid.
MEN låt oss säga att jag en morgon vaknar och faktiskt är på bra humör... Om någon har beställt väckning av mig, så är risken stor att det humöret kommer gå åt fan. För vi har tålamodets 5 stadier när det gäller väckning.
1. Älskling... Vakna nu, älskling. Dags att gå upp nuuuuu ♪ ♫
2. Älskling, hörde du vad jag sa? Dags att gå upp nu!
3. Emil? Ska inte du gå upp eller?
4. Emil Andersson... UPP!
5. AMEN FÖR !@-${[@3#!! KAN DU GÅ UPP NÅGONGÅNG!!?
Och självklart blir ju han sur på mig för att jag är sur på honom, så nu är hela morgonen förstörd. Och ibland händer det att man kanske är ledig, men vaknar ändå av den andres klocka som ringer och ringer och ringer, men aldrig stängs av! Det är ju härligt. Så man är vaken. Sparkar lite nätt (eller ja, vad defintionen av "nätt" nu är...) på personen som ska vakna. Den personen säger då: "Jo, men jag är vaken nu. Jag ska gå upp nu!" Du är trött, beredd att tro på vad de säger, säker på att personen som ligger bredvid dig ska uppfylla sitt löfte och gå upp! Så du somnar om... och vaknar 35 minuter senare av att dörrar smälls igen, saker tappas, svordomar hörs och en stressig sambo frustrerat letar efter kläder att ta på sig. Du frågar vad som händer, varpå han säger att han har försovit sig, följt av ett irriterat "... jag trodde ju att du skulle väcka mig!"
- Vaknar aldrig av väckarklockan, utan låter den väsnas tills någon annan vaknar!
- "Ge mig 3 minuter till", och somnar om!
- Ber om att du kan förbereda något (TEX. BRYGGA KAFFE!) så att hen kan snooza en stund till!
- Man kallar på personen 5 gånger, utan respons, tills man SKRIKER en sjätte gång, varpå personen surt svarar "JA, jag ÄR vaken!!"
- "Jag är uppe!" (ergo: ligger kvar i sängen, med stängda ögon, men vid medvetande).
Och när de går upp är de på fruktansvärt bra humör, för de har ju fått sova ut och haft beställd väckning och hela skiten - medan du står i badrummet och smetar på mascara som du, i ett parallellt universum, redan skulle varit klar med om du hade gett fan i att agera butler!! Men Emma, överreagerar inte du nu? Nej, det gör jag inte. För jag är ingen morgonpigg människa heller direkt. Jag gillar inte att vakna av ljudet från helvetet, gå upp och göra mig redo inför en stressig dag på jobbet. Nej, jag skuttar inte upp ur sängen, drar undan gardinerna, låter solen skina in i rummet, samtidigt som jag sjunger i kapp med en jäkla förbiflygande fågel! Men jag går upp när klockan ringer! För jag vet att jag måste! För jag har en tid att passa. Det stör mig att jag ska ha ansvaret över att en annan människa också ska komma i tid.
MEN låt oss säga att jag en morgon vaknar och faktiskt är på bra humör... Om någon har beställt väckning av mig, så är risken stor att det humöret kommer gå åt fan. För vi har tålamodets 5 stadier när det gäller väckning.
1. Älskling... Vakna nu, älskling. Dags att gå upp nuuuuu ♪ ♫
2. Älskling, hörde du vad jag sa? Dags att gå upp nu!
3. Emil? Ska inte du gå upp eller?
4. Emil Andersson... UPP!
5. AMEN FÖR !@-${[@3#!! KAN DU GÅ UPP NÅGONGÅNG!!?
Och självklart blir ju han sur på mig för att jag är sur på honom, så nu är hela morgonen förstörd. Och ibland händer det att man kanske är ledig, men vaknar ändå av den andres klocka som ringer och ringer och ringer, men aldrig stängs av! Det är ju härligt. Så man är vaken. Sparkar lite nätt (eller ja, vad defintionen av "nätt" nu är...) på personen som ska vakna. Den personen säger då: "Jo, men jag är vaken nu. Jag ska gå upp nu!" Du är trött, beredd att tro på vad de säger, säker på att personen som ligger bredvid dig ska uppfylla sitt löfte och gå upp! Så du somnar om... och vaknar 35 minuter senare av att dörrar smälls igen, saker tappas, svordomar hörs och en stressig sambo frustrerat letar efter kläder att ta på sig. Du frågar vad som händer, varpå han säger att han har försovit sig, följt av ett irriterat "... jag trodde ju att du skulle väcka mig!"