Bäste kund / kära kollega.
Bäste kund.
När jag jobbar, så gör jag mitt bästa för att tillgodose dina behov. Jag står i kassan, jag tar din beställning, tar emot dina pengar och serverar din mat med ett leende på läpparna. Jag kräver bara en sak: att du ska visa samma hänsyn och respekt som jag visar dig! Det här med att "kunden har alltid rätt"... Jag hatar det ordspråket. För enligt mig så har du ingen rätt till att pruta på något som inte ens jag har satt pris på - och du har verkligen ingen rätt att bli arg på mig, när jag vänligt förklarar att jag inte kan ge dig något billigare. Du har ingen rätt att säga åt mig hur jag ska göra mitt jobb. Du har ingen rätt att skälla på mig, för saker som jag varken har bestämt eller kan påverka. Okej, det blåser ute och det finns inga sittplatser kvar inomhus. "Det är för dåligt!" Nej. Det är oturligt och lite trist för dig - men det är inte dålig stil av oss. Vi har höjt priset med 4 kronor på en produkt. "Det är för dåligt!" Nej, det är företagsekonomi/tillgång/efterfrågan. Sådana grejer. Det är inte dåligt av oss - och speciellt inte dåligt av mig - för jag har absolut inte varit med och bestämt något sådant. Vi har bara en toalett att erbjuda. "DET är ju för dåligt! Det borde du fixa!" Okej, ska jag ta fram slägga och kakel och bygga en ny toalett intill den andra toaletten? Ska jag göra om vårt omklädingsrum till en ny, fin toalett - och varför inte sätta in en jacuzzi också. Just in case? Givetvis får man ställa frågor och komma med förslag - men det finns två sätt att göra detta på:
1. Jo, jag tänkte att ni kanske kunde bla bla bla...?
2. Ert bla bla bla är värdelöst! Ändra det! DET ÄR FÖR DÅLIGT!
Jag är så trött på att dagarna i ända få skit från främmande människor om saker som jag inte har med att göra. Jag är blott en oompa loompa i en stor fabrik. Jag bara följer instruktioner som min chef har givit mig. Saker som har med priser, inredning, marknadsföring, kampanjer, rabatter, väder - är inget som jag kan påverka! Precis av samma anledning som att kassörskan på ICA inte kan hjälpa om en vara har tagit slut. Det är liksom inte hon som har beställt för lite och sedan köpt allt själv! Det enda hon möjligtvis har gjort är att packa upp skiten, som CHEFEN har beställt, och suttit sig i kassan för att ta betalt för det. Jag vill också poängtera att det inte är mitt fel/problem att någon icke-handikappad har parkerat på "din" handikappparkering, eller att någon har varit på toaletten i över 5 minuter eller du är jättestressad till ett möte som du ska vara på om 3 minuter. Jag gör så gott jag kan, jag menar inte att sabba din dag med avsikt - men ibland vill man bara skrika "TOUGH LUCK - THAT'S LIFE!" Men det gör jag inte. För jag ska le. För trots att du är den 36e personen som skäller på mig idag, trots att jag är så stressad att jag har ont i magen, trots vetskapen om att jag har yterligare 5 timmar kvar, trots att jag vet att jag har rätt... så har ju kunden alltid rätt.
Kära kollega.
Vi sitter i samma båt. Du har kanske mer eller mindre erfarenhet av jobbet än jag har, men inte i den mening att det ger rätt till varken dig eller mig skrika och skälla. Det får vi redan från främmande människor, vi borde snarare peppa varandra! För vem orkar med spott och spe från två olika sidor. Du får gärna säga åt mig att jobba snabbare, men inte att jag är för långsam. Säg gärna åt mig att pusha mig själv, men säg inte att jag gör ett dåligt jobb. Att ge mig feedback i form av nedsättande kommentarer fungerar inte. Inget händer, förrutom att jag möjligtvis blir ledsen och vill inget annat än att gå hem. Jag förstår att när saker och ting blir stressigt, så är det svårt att hålla god min - men inget blir bättre av att vi stirrar upp oss, skriker på varandra och ger varandra sura blickar. När jag ska gå upp på morgonen ska jag inte behöva oroa mig för hårda toner från mina kollegor! Säg inte att jag är för mesig nu. För det är inget mesigt att man önskar en bra och positiv arbetsmiljö. Det är inte bara för min skull... Jag har mer eller mindre alltid kunnat hålla masken, le och se glad ut även som jag är riktigt jävla förbannad eller ledsen. På så sätt är jag stark, tycker jag själv. Tro mig - jag har haft riktigt hemska dagar, rent personligt - fyllt med oro, sorg, ilska och nästan panik - men jag lovar att ni inte har sett det, eftersom jag glatt säger "hej" på morgonen och ler och pratar i en högstämd ton med kunderna. Men alla människor har en bristningsgräns. Jag tycker bara att det är dumdristiskt att vi, som sitter i den här båten, springer fram och tillbaka och trampar på den gränsen. Förr eller senare brister den - och då är den svår att reparera.
Jag kände att jag bara ville skriva av mig lite. Missförstå inte - det har inte hänt något speciellt på jobbet eller så. Jag har bara haft timma-vis långa samtal med vänner och främlingar som upplever och känner samma sak. Och alla säger att "det är sådant man får ta". För det är ju jobb. Man kan ju inte skapa problem och spy av sig på jobbet Så därför skrev jag här istället. Mina och andras tankar. Säkert någon annan som också känner igen sig... (?) Nu var det sagt - och jag är något gram lättare! Trevlig onsdag på er!
När jag jobbar, så gör jag mitt bästa för att tillgodose dina behov. Jag står i kassan, jag tar din beställning, tar emot dina pengar och serverar din mat med ett leende på läpparna. Jag kräver bara en sak: att du ska visa samma hänsyn och respekt som jag visar dig! Det här med att "kunden har alltid rätt"... Jag hatar det ordspråket. För enligt mig så har du ingen rätt till att pruta på något som inte ens jag har satt pris på - och du har verkligen ingen rätt att bli arg på mig, när jag vänligt förklarar att jag inte kan ge dig något billigare. Du har ingen rätt att säga åt mig hur jag ska göra mitt jobb. Du har ingen rätt att skälla på mig, för saker som jag varken har bestämt eller kan påverka. Okej, det blåser ute och det finns inga sittplatser kvar inomhus. "Det är för dåligt!" Nej. Det är oturligt och lite trist för dig - men det är inte dålig stil av oss. Vi har höjt priset med 4 kronor på en produkt. "Det är för dåligt!" Nej, det är företagsekonomi/tillgång/efterfrågan. Sådana grejer. Det är inte dåligt av oss - och speciellt inte dåligt av mig - för jag har absolut inte varit med och bestämt något sådant. Vi har bara en toalett att erbjuda. "DET är ju för dåligt! Det borde du fixa!" Okej, ska jag ta fram slägga och kakel och bygga en ny toalett intill den andra toaletten? Ska jag göra om vårt omklädingsrum till en ny, fin toalett - och varför inte sätta in en jacuzzi också. Just in case? Givetvis får man ställa frågor och komma med förslag - men det finns två sätt att göra detta på:
1. Jo, jag tänkte att ni kanske kunde bla bla bla...?
2. Ert bla bla bla är värdelöst! Ändra det! DET ÄR FÖR DÅLIGT!
Jag är så trött på att dagarna i ända få skit från främmande människor om saker som jag inte har med att göra. Jag är blott en oompa loompa i en stor fabrik. Jag bara följer instruktioner som min chef har givit mig. Saker som har med priser, inredning, marknadsföring, kampanjer, rabatter, väder - är inget som jag kan påverka! Precis av samma anledning som att kassörskan på ICA inte kan hjälpa om en vara har tagit slut. Det är liksom inte hon som har beställt för lite och sedan köpt allt själv! Det enda hon möjligtvis har gjort är att packa upp skiten, som CHEFEN har beställt, och suttit sig i kassan för att ta betalt för det. Jag vill också poängtera att det inte är mitt fel/problem att någon icke-handikappad har parkerat på "din" handikappparkering, eller att någon har varit på toaletten i över 5 minuter eller du är jättestressad till ett möte som du ska vara på om 3 minuter. Jag gör så gott jag kan, jag menar inte att sabba din dag med avsikt - men ibland vill man bara skrika "TOUGH LUCK - THAT'S LIFE!" Men det gör jag inte. För jag ska le. För trots att du är den 36e personen som skäller på mig idag, trots att jag är så stressad att jag har ont i magen, trots vetskapen om att jag har yterligare 5 timmar kvar, trots att jag vet att jag har rätt... så har ju kunden alltid rätt.
Kära kollega.
Vi sitter i samma båt. Du har kanske mer eller mindre erfarenhet av jobbet än jag har, men inte i den mening att det ger rätt till varken dig eller mig skrika och skälla. Det får vi redan från främmande människor, vi borde snarare peppa varandra! För vem orkar med spott och spe från två olika sidor. Du får gärna säga åt mig att jobba snabbare, men inte att jag är för långsam. Säg gärna åt mig att pusha mig själv, men säg inte att jag gör ett dåligt jobb. Att ge mig feedback i form av nedsättande kommentarer fungerar inte. Inget händer, förrutom att jag möjligtvis blir ledsen och vill inget annat än att gå hem. Jag förstår att när saker och ting blir stressigt, så är det svårt att hålla god min - men inget blir bättre av att vi stirrar upp oss, skriker på varandra och ger varandra sura blickar. När jag ska gå upp på morgonen ska jag inte behöva oroa mig för hårda toner från mina kollegor! Säg inte att jag är för mesig nu. För det är inget mesigt att man önskar en bra och positiv arbetsmiljö. Det är inte bara för min skull... Jag har mer eller mindre alltid kunnat hålla masken, le och se glad ut även som jag är riktigt jävla förbannad eller ledsen. På så sätt är jag stark, tycker jag själv. Tro mig - jag har haft riktigt hemska dagar, rent personligt - fyllt med oro, sorg, ilska och nästan panik - men jag lovar att ni inte har sett det, eftersom jag glatt säger "hej" på morgonen och ler och pratar i en högstämd ton med kunderna. Men alla människor har en bristningsgräns. Jag tycker bara att det är dumdristiskt att vi, som sitter i den här båten, springer fram och tillbaka och trampar på den gränsen. Förr eller senare brister den - och då är den svår att reparera.
Jag kände att jag bara ville skriva av mig lite. Missförstå inte - det har inte hänt något speciellt på jobbet eller så. Jag har bara haft timma-vis långa samtal med vänner och främlingar som upplever och känner samma sak. Och alla säger att "det är sådant man får ta". För det är ju jobb. Man kan ju inte skapa problem och spy av sig på jobbet Så därför skrev jag här istället. Mina och andras tankar. Säkert någon annan som också känner igen sig... (?) Nu var det sagt - och jag är något gram lättare! Trevlig onsdag på er!