Den där känslan av krossad planering.

Godkväll.
Tupperware-party ikväll. Inte så mycket folk, vilket jag tyckte var skönt! Köpte inget, men det var inte tanken att jag skulle göra heller. Fick dock träffa Elna och hennes 3månader gamla dotter Louise! Så söt liten tjej! :)
Molly sov mellan 14-17... alltså tre timmar! Så lång tupplur har hon inte haft på extremt länge. Så jag var övertygad om att hon skulle hålla sig vaken tills hon skulle sova för natten senare. Nja. Jag satte mig i bilen och skulle köra hem, runt åtta... såklart somnade hon. Hemma vid halv nio, hon vaknar, pigg! Nu är klockan snart tolv oooooch hon är fortfarande pigg. Jag tror att de flesta föräldrar känner igen den känslan. Man vet att man ska köra hem, man befinner sig runt de där timmarna man vet att om barnet somnar nu; då kommer han/hon bara sova i någon timme och sen vara pigg halva natten! Man märker att han/hon är lite trött, man försöker till sin bästa förmåga att hålla dem vakna (utan att det blir för ansträngande för dem). Men till slut slocknar de och då är det bara att gilla läget. Krossad planering. Tänkte att jag hade god marginal, att hon skulle somna vid 10 ikväll. Men nope... jaja, låter henne leka av sig nu (läs: trötta ut sig!) så att hon snart somnar :) Sitter i soffan och kollar på Kitchen Nightmare i brist på annat. Börjar bli rätt trött nu.