EMMA RÖNNHOLM

En aning nere idag.

Allmänt Permalink1
Jag är trött på att aldrig känna att man har råd med något. 
Jag är trött på att få lite panik något i hemmet tar slut och att bli orolig varje gång man känner att man måste till affären. 
Jag är trött på att stå och vela i en affär i 20 minuter för en sak som kostar 100:- och sen ändå ångra sig när man är påväg till kassan. 
Jag är trött på att aldrig kunna göra vissa saker med våra vänner, utan att behöva oroa mig för att resten av månaden kommer gå åt helvete.
Jag är trött på att alltid försöka planera mina körningar så att bensinen ska räcka längre. 
Jag är trött på att aldrig hitta ett jobb som jag kan få behålla UTAN en massa bidrag. 
Jag är trött på att hitta fina saker som jag verkligen vill ha, bara för att inse att det inte finns en chans att jag kan köpa dem. 
Jag är trött på att JAG aldrig kan ge min dotter fina saker. 
Jag är trött på att aldrig kunna spara. Ha pengar ÖVER. 
Jag är trött på att aldrig kunna bidra till något. 
Jag är trött på att aldrig kunna köpa födelsedagspresenter till de som varit snälla och köpt till mig. 
Jag är trött på att aldrig kunna "unna" oss något utan att få dåligt samvete. 
Jag är trött på att allt som vi kan göra som är "utöver det vanliga" är pårund av att andra har hjälpt oss med det. 
Jag är trött på att alltid oroa mig över framtiden. 

Ja, förlåt för gnäll... men jag har varit nere hela dagen och jag måste bara få ut det på något sätt. Kanske överdriver jag? Kanske är jag otacksam... bortskämd? I-landsproblem deluxe. 
 
Var på möte med mitt gamla jobb som jag hade innan mammaledigheten. Utan att överdriva kan jag säga att de hade nog hoppats på att jag inte skulle komma tillbaka. Och egentligen vill inte jag tillbaka heller, men man måste ju ha en inkomst. Och de kunde erbjuda mig 10 timmar i veckan. Två timmar om dagen. Det är ungefär samma lön som att jobba i butik EN dag i veckan. Och det är ett bidragsjobb. Alltså ingen rätt till akassa, ingen rätt till att ta lån till något, inga garantier. Och går jag tillbaka till arbetsförmedligen hamnar jag i Fas 3, eftersom jag har varit inskriven i AF sen jag var... 19? Sju år. Fas 3 för den som inte vet det är en "sysselsättningsfas". Dvs. du ska jobba. Gratis. Och Snart ska Molly börja på dagis. Så det känns stressigt att fundera på dagarna som är kvar på FK och allt det krångliga... ja. Det är bara väldigt mycket just nu. Och jag mår inte så bra över det. Men jag måste ge ett stort tack dem som alltid hjälper oss... svärmor/svärfar, min farmor & farfar, min familj, våra syskon. Vad skulle vi gjort utan er...? <3
#1 - - Frida:

Hej Emma!
Ett tips är att söka som vikarie i bemanningspoolen inom barn och utbildning. De behöver nästa alltid folk. Innebär att du vikarierar på förskolor som behöver personal just för dagen. Ibland kan man få längre vikarierat på några veckor. Efter ett år blir man fast anställd i poolen. Bra villkor och liknande tycker jag :)

Till top