Vinterkräksjuka eller matförgiftning?
Godkväll!
Denna helgen kunde varit roligare. Som jag skrev i förra inlägget så drabbades jag och Molly av en släng förkylning. Drygt, men genomlidligt. Dessutom tog jag den största smällen; för Molly blev bara lite snorig, men var annars hur pigg som helst. Det var verkligen inte jag - men sålänge hon är någorlunda pigg så är det allt som räknas. Dock skulle det inte sluta där. På fredagkvöllen började jag känna mig lite illamående och Emil klagade på att han också kände sig lite konstig i kroppen. Vi antog bara att min förkylning hade blivit lite värre och att han hade blivit smittad. Efter en rätt så dryg natt med frossa (för min del) så pågick dagen relativt vanligt. Emil beröttade att han hade känt sig lite konstig i magen sedan han gick upp, men det var inget vi tänkte så mycket på. Ont i magen kan man ju ha ibland. Jag ställer mig och lagar middag, Emil kommer in i köket och säger att han börjar må riktigt dåligt. Han frös, han var illamående och kände att han behövde spy. Rätt som det var hör jag hur min älskade fästman kaskadspyr inne i sovrummet. En minut senare kommer han ut, men hinner inte längre till hallen förrän den andra (och tredje... och fjärde) kaskadspyan kommer. Jag står som förstelnad och bara glor med öppen mun. Jag tänker "Oooookej, detta är INTE pga förkylningen". Emil gick och lade sig vid 5-6 på kvällen och sov fram till 11 dagen efter. Jag tänkte att vi hade drabbats av vinterkräksjukan och ansåg att det var bättre som jag och Molly sov ute i vardagsrummet för att på något mirakulöst sätt undvika smitta. Fyfan, vilken natt. Jag blev illamående, sprang på toaletten till och från. Men eftersom jag inte kan spy upp något (pga av min gastric bypass) så kom jag fram till att det är inte lönt att springa fram och tillbaka, för det händer ju ändå inget! Dessuom var jag så jäkla trött kroppen med tanke på frossan + att soffan blir rätt obekväm att sova i efter ett tag. Det enda jag tänkte på var att jag hoppades och bad (ja... ibland går jag den vägen!) att Molly skulle slippa skiten. Dagen därpå så mådde jag och Emil relativt bra. Vi var båda trötta, sega i kroppen och kände av lite efterdyningar av illamåendet. Allt eftersom dagen gick så började vi känna oss mycket bättre. Och Molly är inte drabbad för 5 öre. Och är snarare piggare än vanligt! Fast det kanske är kontrasten av att man själv mått sämre. Och DÅ började jag tänka "Hmm... det kanske inte är vinterkräksjuka?" Min gissning är nu matförgiftning. Vi beställde pizza på fredagen och det är juu märkligt att jag och Emil blir illmående samtidigt + att Molly inte blir drabbad + att det gick över på 24 timmar. Nåja, nu har vi i alla fall fått utstå en föräldra-prövning: att ta hand om en bebis när man är sjuk. En pigg bebis dessutom. Att gå upp imorse och göra välling, samtidigt som jag fick hålla henne, tog typ alla mina krafter. Hade ju inte ätit något under hela lördagen mer eller mindre. Jag är i alla fall glad att vi mår bättre. Blir nog en eller två "hemma-dagar" utifall att. Vi är ju inte säkra på vad hela denna karusellen var, så det känns dumt att chansa.
Denna helgen kunde varit roligare. Som jag skrev i förra inlägget så drabbades jag och Molly av en släng förkylning. Drygt, men genomlidligt. Dessutom tog jag den största smällen; för Molly blev bara lite snorig, men var annars hur pigg som helst. Det var verkligen inte jag - men sålänge hon är någorlunda pigg så är det allt som räknas. Dock skulle det inte sluta där. På fredagkvöllen började jag känna mig lite illamående och Emil klagade på att han också kände sig lite konstig i kroppen. Vi antog bara att min förkylning hade blivit lite värre och att han hade blivit smittad. Efter en rätt så dryg natt med frossa (för min del) så pågick dagen relativt vanligt. Emil beröttade att han hade känt sig lite konstig i magen sedan han gick upp, men det var inget vi tänkte så mycket på. Ont i magen kan man ju ha ibland. Jag ställer mig och lagar middag, Emil kommer in i köket och säger att han börjar må riktigt dåligt. Han frös, han var illamående och kände att han behövde spy. Rätt som det var hör jag hur min älskade fästman kaskadspyr inne i sovrummet. En minut senare kommer han ut, men hinner inte längre till hallen förrän den andra (och tredje... och fjärde) kaskadspyan kommer. Jag står som förstelnad och bara glor med öppen mun. Jag tänker "Oooookej, detta är INTE pga förkylningen". Emil gick och lade sig vid 5-6 på kvällen och sov fram till 11 dagen efter. Jag tänkte att vi hade drabbats av vinterkräksjukan och ansåg att det var bättre som jag och Molly sov ute i vardagsrummet för att på något mirakulöst sätt undvika smitta. Fyfan, vilken natt. Jag blev illamående, sprang på toaletten till och från. Men eftersom jag inte kan spy upp något (pga av min gastric bypass) så kom jag fram till att det är inte lönt att springa fram och tillbaka, för det händer ju ändå inget! Dessuom var jag så jäkla trött kroppen med tanke på frossan + att soffan blir rätt obekväm att sova i efter ett tag. Det enda jag tänkte på var att jag hoppades och bad (ja... ibland går jag den vägen!) att Molly skulle slippa skiten. Dagen därpå så mådde jag och Emil relativt bra. Vi var båda trötta, sega i kroppen och kände av lite efterdyningar av illamåendet. Allt eftersom dagen gick så började vi känna oss mycket bättre. Och Molly är inte drabbad för 5 öre. Och är snarare piggare än vanligt! Fast det kanske är kontrasten av att man själv mått sämre. Och DÅ började jag tänka "Hmm... det kanske inte är vinterkräksjuka?" Min gissning är nu matförgiftning. Vi beställde pizza på fredagen och det är juu märkligt att jag och Emil blir illmående samtidigt + att Molly inte blir drabbad + att det gick över på 24 timmar. Nåja, nu har vi i alla fall fått utstå en föräldra-prövning: att ta hand om en bebis när man är sjuk. En pigg bebis dessutom. Att gå upp imorse och göra välling, samtidigt som jag fick hålla henne, tog typ alla mina krafter. Hade ju inte ätit något under hela lördagen mer eller mindre. Jag är i alla fall glad att vi mår bättre. Blir nog en eller två "hemma-dagar" utifall att. Vi är ju inte säkra på vad hela denna karusellen var, så det känns dumt att chansa.